När jag kom hem från stan efter att ha suttit med en föreläsning och läst lite i en av böckerna till kursen i M´s mammas lägenhet, och mest känt lite smått panik över att sitta i en varm och instängd lägenhet mitt inne i stan....så åkte jag ut och la mej en stund på gräsmattan på en filt. Hade boken med mej men somnade snart och vaknade efter kanske 20 min med ett helt annat lugn, harmoni, energi inombords. Det är så här man ska bo.

Jag & Tjaldur gick på promenix ikväll. Helt ny väg för Tjaldurs del, och han tyckte det var otroligt spännande med gårdar, hästar, kor och annat oknytt. Har en mycket skön känsla i kroppen nu. Otroligt vackert ute i skogen och GOTT luktar det också, på riktigt alltså.

Jag älskar solen helt enkelt!

Och Tjaldur är en särdeles speciell och härlig liten häst.

Jag är lite småstolt ändå. Fick reda på häromdagen att min lille plutt, som jag "var med" och producerade och ägde fram till 1,5 års ålder, Rigofux, har kvalat. Han är bara 3 och ser så här ståtlig ut! Det känns jättebra att det verkar gå bra för dem.

Med Lejonhjärta blev en liten energikick och inspirationskälla. Han jobbade på flitigt och med glädje och vi tog de första "längre" galopperna i vagn, och vilken känsla! Tänk att han för 2½ år sedan kom till mej som liten luden boll med alldeles för stora öron och lika mycket päls som kropp? Nu sitter jag där i vagnen och flyter fram i galopp. Det går inte att beskriva.

I mängder idag!

Ett besök på csn i stan blev det idag. Bara för att inse att de har semesterstängt. Så jag måste fortsätta bråka med BankID så jag kan göra min ansökan. Sedan granngården för kattströ och saltsten.

Kissemisse är nu instängd i kylrummet igen, hon är högdräktig och ska ha vilken dag som helst. Det är så himla spännande med nya liv på G! Den här gången ska hon dock inte få vandra iväg och föda dem på någon obskyr plats, därav är hon instängd....får se hur stressad hon blir utav det, men förra gången överlevde ju inte ens kattungarna så det får hon faktiskt "ta". Jag tänkte försöka bädda i ordning en riktigt avskild plats därinne, men det är sällan människobäddade platser duger åt katter....hon vet ju bäst själv förstås!

Sedan har jag legat på en filt på gräsmattan och läst om det gudomliga skådandet i Indien medan M klippte gräsmattan. Denna gång med klippaggregatet nerfällt.....;) Så gräsmattan ser ut som värsta golfbanan. Solen värmer fortfarande och jag har njutit av hur den fallit ner på mej genom trädtopparna bakom huset där jag suttit på min filt.

Nu ska vi bege oss ut på en liten körtur med en viss arbetstörstande liten brunaktig ponny innan vi åker in till stan igen.

Är en lyckobringande dag enligt hinduisk tradition. Bá så ni vet, alltså. :)

En tanke vid mina studier, men också något jag & M diskuterade häromdagen. Det här med ögonkontakten, blickar, ögat som talar och uppfattar, hur mycket som kan ligga i den.

Läser om det Gudomliga skådandet inom hinduismen....låter fint va?

Kan inte beskriva det med ord själv, särskilt inte just nu, men här kommer några fina citat ur den bok jag läser just nu...

"Seendet är..en blickens rörelse mot objektet. Blicken vidrör det och erhåller dess form. Beröringen är ytterst den förbindelse genom vilken det synliga låter sig uppfattas. I samband med att ögonen rör vid objektet förmedlas dess inneboende pulserande livskraft."

"...ett sätt att bli delaktig i den betraktade personens eller det betraktade tingets essens och natur."

"Gud är synnerligen synlig, trots att mänskliga varelser inte alltid har tillräckligt förfinad syn för att kunna se."

"När vi ser på ett objekt sträcker vi oss efter det. Med ett osynligt finger rör vi oss genom den rymd som omger oss, vi beger oss till de avlägsna platser där man kan finna ting, beröra dem, fånga dem, undersöka deras ytor, avgränsa dem, utforska deras textur."

Men seendet handlar inte bara om ögonen. Det handlar också om insikt...att se vad det är som manifesterar sig i den fysiska världen, det som finns bakom det som träffar hornhinnan.

Jag tror det är så att vissa har en speciell förmåga att se förbi "skalet". Andra har för bråttom, eller av någon annan anledning missas det som finns inuti.

När man jobbar med hästar, särskilt hästar som bär på sorg, trauman, problem av olika slag, smärta i kroppen, tror jag att det är mycket viktigt att se kärnan. Att ha insikt om vilken häst man egentligen har framför sig.

Men jag hamnar ofta i en paradox där eftersom jag ser den egentlige potentialen och har en sådan "bild" av hästen, men missar hur hästen i verkligheten, just nu, har det och är. Jag kan inte tro annat än att det skapar en frustration hos hästen, jag kände det med Stella och jag känner det med Tjaldur nu....det är en evig balansgång....

Men inspirerande och ger djup till tillvaron!

NU åter till pluggandet.

Längtar redan till nästa år!

Bilden oärligt snodd från ett camp vi hängde i rätt mycket...