Kraschade lite ikväll. Men landade mjukt....

Det börjar sjunka in, flytt, att ta sitt pick och pack och skapa ett nytt hem.

Jag älskar det här stället...har många sköna, goda minnen här...drömmen, längtan efter något som både funnits och inte funnits här, känslan av mycket andningsutrymme och luft, yta, den saknad och sorgen som blir (tänk att det finns lidande i vetskapen om att det kommer lidande i framtiden)...orkar inte riktigt hålla ihop livet, och då behövs nästan inget, bara en förstörd förväntan, för att tippas över kanten, orkar inte, vill bara låta allt strömma ut och lämna kroppen, rädslan, oron...vill hålla kvar i saker som inte kan hållas kvar utan att kvävas...många måsten, övermäktigt för mej att sortera upp bland dem, snälla ge mej ork(?)...

Och nu ligger katten i famnen och kurrar och sover. En sån härlig inställning till livet, att kunna njuta, när som helst, bara vara, bara sluta ögonen och befinna sej mitt i njutningen, utan rädsla att den ska ta slut, en tanke på allt annat som "skuggar", bara uppfyllas av glädjen och den sköna känslan av att vara, att vara älskad och att älska - det kan man lära av en katt.

Några av kattungarna fastnade på bild häromdagen. Vackra lilla Karma är en riktig liten fotomodell, en av de tuffare i hela gruppen faktiskt, det syns på bilderna - hon är med på alla bra ;). Fantastiskt söta är de förstås allihop.

Tjusiga kattmamman. Fick veta att hon är en svartsmoke i färgen....Vacker är hon i alla fall! På en bild hälsar Soc på Pippi, det börjar gå rätt bra nu, så länge de är utomhus.