Jag önskar att vi hade haft med kameran så ni hade fått se rörliga bilder på min lilla "vilda" ponny från söndagens tömkörningstur.

Vi begav oss mot Berttjärn. Där bor det hästar! Lejonhjärta är ovan att träffa hästar så här i vardagen.

Och vilket ståhej det vart. De hästarna var nog ovana att få se andra hästar passera gården också så det blev full alert ute i hagen med svansar i vädret, drakblås och span. Lejonhjärta var inte sen att svara genom att göra sej Stor, Stark och Bäst i någon sorts blandning mellan piaff, passage och levader blandat med desperata skrik. "Se här vad stark och tjusig jag är! Titta!". Och tjusig det blev han! Mattehjärtat blir varmt och pumpar lite extra hårt faktiskt.

Men han är lyhörd, det är han, så jag klagar inte. Går mest och fnissar. Inte så konsekvent hingstägare kanske...

På tillbakavägen så kom de andra hästarna lite för nära på andra sidan staketet så han körde ett avgrundsvrål och sedan en spänstig stående kapriol. Ajajabaja, sånt får han inte göra nära jag tömkör. Men rolig ser han ut och låter i alla fall...

Ditåt ska vi fler gånger så det blir lite mer avdramatiserat.