Tog in min svarta vackra häst för sista gången och hoppade upp barbacka. Skrittade iväg mot solen som stod lågt mitt framför oss. Det var helt magiskt. Den upplevelsen är närmelsevis religiös, tror jag. Jag blir fylld av beundran, fascination, energi, glädje och lugn av att se det sprakande, vackra spektaklet runtom mej, men inte bara se det utan delta i det, vara en del av det, sitta på en varm hästrygg som rör sej mot solen med mjuka gungiga steg. Lukterna av diverse blommande växter, luften som känns ren och len i lungorna i varje andetag. Solen värmde som tusan på mina kinder där jag satt och blundade, trots att temperaturen i övrigt hade börjat krypa neråt 5 grader (!). I de stunderna är allt komplett. Bättre än så blir aldrig livet. Det är som om det inte finns några gränser för den värme, kärlek, glädje som flödar i naturen, rakt genom mej.

Det här fick jag dela med min vackra Fling. IN i skogen for vi över stock och sten, där Flingan är i sitt esse. Han kastade på huvudet och ville busa, så jag satt av och släppte lös honom så visade han upp spänstig trav och galopp, men också hans säregna underbara vilja till kontakt och ansvarskännande, hela tiden lyhörd på var jag befinner mej.

Minnet av denna tur bär jag med mej nära hjärtat.

Min bil krånglar så inför veterinärbesiktning av Flingan imorgon fick jag låna bil av mamma & pappa, så vi åkte ut till Brattfors igår....och där hade min farbror & hans sambo hittat en liten övergiven kattunge ovanför verkstaden, den har enligt mina föräldrar skrikit konstant i 2 dagar och de tror att morsan är överkörd (dagen innan hade de hört en misstänkt hård inbromsning bredvid huset så de trodde något djur skulle vara ihjälkört).

Och hallå, Evelinas blödiga hjärta bara skrek - Ta hand om!

Så den här lilla tösen (? inga kulor som man kan känna än i alla fall) fick åka med mej hem.

Tänkte inte direkt efter, för den lilla är ju lite krävande än så länge, lite ensam och övergiven och ledsen, och behöver mat ofta, ofta.

Men det gör inte så mycket, det är sånt här som min själ livnär sej på, att få hjälpa ett djur i nöd.

Inatt låg hon ikopkurad mot min hals och sov, jag har fått rapporter om att jag i sömnen nogsamt har aktat mej för att göra illa henne (var väldigt rädd att jag skulle snurra och klämma ihjäl henne).

Men i alla fall, MYS på hög nivå men liten bebiskatt som bara vill låna värme, närhet och behöver någon som Tar hand om och vårdar.

Tanken är att när Soc´s kattungar väl kommer och börjar öppna ögonen och Soc fått igång mjölkproduktionen på riktigt, så får den här lilla tösen vara med dem. Tills dess är jag surrogatmorsan....

Något namnförslag?