Först och främst, frälsning är nog ett lite svärtat ord efter kristendomens korståg. Men man kan ju tänka frälsning som det är menat från början...

Läste en rad i min Hinduism-bok igår. "Asamprajnata samadhi är en djupmeditation där allt stannar upp. I detta tillstånd visar purusa sig som den egentligenär, och genom denna upplevelse förverkligas frälsning."

Min fundering blev, är då frälsning något konstant? Något som följer dej genom livet hela tiden? Eller förverkligas frälsningen många gånger om, men blir aldrig något konstant?

(Om Purusa står det, för att ni ska förstå sammanhanget; "...med avseende på den yttersta verkligheten är alla lika. Det eviga självet (purusa, atman) som bara är ett vittne, ett oföränderligt rent medvetande, är detsamma i alla levande varelser." Står i dualism med Prakrti som är den materiella verkligheten, det förgängliga, föränderliga.)

Senare igårkväll lyssnade jag på en föreläsning om Buddhismen där det pratades en del om idén med det lidande som är bundet till vårt liv. Det intressanta, som rör min fundering kring frälsningen, är....att idén med att allt är lidande dels ursprungar från vår önskan om att lycka, de behagliga upplevelserna och erfarenheterna som vi har, ska vara för evigt. Men så funkar det inte, de upplevelserna varar ej för evigt, och både vetskapen om det men också att de har en ände, skapar lidande.

För att uppnå frälsning enligt buddhismens idé måste man realisera en idé, eller en insikt, om att allt i vår materiella värld är förgängligt. Frälsningen är förgänglig.....

To be continued.

Besiktning av häst och försäljning. I tisdags besiktades Flingan. Han var så tålmodig under undersökningen, stod och nästan njöt när veterinären kollade igenom honom mycket noggrannt. Och så tjusig när vi sprang vid böjning och på longeringen, min vackra och spänstige Flingo. Utan anmärkning, så han fick åka hem med Daina och Sten.....jag höll masken noggrannt för att inte bryta ihop och börja gråta, det är så onödigt när man har praktiska bestyr och när andra är glada. Men känner i efterhand att varför, för tårarna har fortfarande inte kommit, och jag tror det är tårar som måste få rulla, som en del i sorgen av att släppa iväg och förlora en sådan häst och vän ur sitt liv.

Han har dock fått det riktigt bra, är jag övertygad om, det skvallrar smsen jag fått från köparen om - på första kvällen berättade hon om dottern som saligt hade skött om Flingan i flera timmar och sedan gått på promenad med honom. Och igår hade han släppts ihop med sin framtida hagkompis och de hade följts åt sida vid sida resten av dagen.

Världen är liten. När vi höll på med besiktningen så la jag märke till en stor fux som togs in för seminering....Kunde det vara? Nä? Inte möjligt väl?

Men visst var det som jag trodde! 2002 sålde jag en halvblodsmärr, kopparröd till färgen och ett enormt energiknippe med stort scoop både i bocksprången och i sprången över hinder. Hon var lite för mycket häst för mej. Det sista jag hörde var att hon som köpte av mej, hade sålt henne vidare nere i Halmstad ungefär ett år senare.

Jag har undrat till och från vad det blev av henne.....

Och i tisdags stod hon då helt plötsligt där på samma veterinärklinik! Såg välmående och fin ut, så jag blev jätteglad. Skulle semineras med en hingst vid namn Ballograf, eller liknande.

Skogstur i fullt ös medvetslös. Eller inte riktigt kanske :-P Men nästan!

Lejonhjärta är så smått igång nu igen efter en längre vila. Igår var vi ut i skogen med vagnen. Jag testade att jobba med små tempoväxlingar i traven och sedan gjorde vi rätt många galoppfattningar. Han tar dem inte riktigt på kommandot, men jag tror det är styrkan som saknas. Provade även att jobba med tempoväxlingar i galoppen och TJOHO vad roligt :-D

Från fullt ös till en långsammare galopp. SÅ duktig han är, min Pluttis! <3

Kattungarna. Soc fick en sjunde kattunge också, men den var död och missbildad. :-( Tråkigt men samtidigt hade det blivit ändå slitigare OM den hade levat, det är nog tufft med 6 stycken som ska gödas. Hon är lite orolig instängd i kylrummet just nu, jag tror att hon helst vill flytta dem från där hon födde dem (blodlukt och så). Men jag tror det ger med sej, det är bästa stället att vara på.

Jag har funderat på namn men roligaste vore ju att döpa dem efter min sommarkurs tema, alltså hinduiska och buddhistiska gudar, eller begrepp....:P

Typ Nirvana, Karma, Dharma, Yoga, Kundalini, Shiva, Vishnu, Buddha....ja liknande.

Mammalösa kissemissen. Hon har charmat mej totalt den lilla tjejen. En källa till glädje och kärlek. Hon äter och dricker (har äntligen lärt sej att lapa ordentligt) och sover och busar.

En fin beskrivning av yoga av en vis namn som heter Vasishtha, som finns i min kursbok Hinduismen:

"Han hör inte, han luktar inte, han smakar inte, han ser inte, han känner inte beröring, hans sinne har inte något objekt. Han känner inte något 'jag'. Han tänker inte och är som en timmerstock. Han är som en flamma som brinner på en plats utan vind, han är utan rörelse, han rör sig varken uppåt eller längs marken. Då ser han det som när det blir verkliggjort inte kan beskrivas med ord, han är det inre själv som finns i hjärtat. Så ska den som har kunskap bli känd. Som en eld utan rök, som solen, som blixtar på himlen, ser han självet i hjärtat. Jag ser det som yogans yoga, detta är definitionen av yoga, de ser den som ser, självet, som är utan ändamål och det högsta."

Vid 23-tiden på tisdagkväll satte värkarna igång på allvar och ungefär 12 h senare så har Soc 6 småttingar som snuttar och skriker och är alldeles, alldeles ljuvliga. Vi väntar med spänning på om det kommer fler, för hon är fortfarande ganska tjock... :-O (hoppas hon klarar av att göda dom bara, när det är så många!)

Flingo har flyttat till en ny ägare.

*gråta en skvätt*

Tog in min svarta vackra häst för sista gången och hoppade upp barbacka. Skrittade iväg mot solen som stod lågt mitt framför oss. Det var helt magiskt. Den upplevelsen är närmelsevis religiös, tror jag. Jag blir fylld av beundran, fascination, energi, glädje och lugn av att se det sprakande, vackra spektaklet runtom mej, men inte bara se det utan delta i det, vara en del av det, sitta på en varm hästrygg som rör sej mot solen med mjuka gungiga steg. Lukterna av diverse blommande växter, luften som känns ren och len i lungorna i varje andetag. Solen värmde som tusan på mina kinder där jag satt och blundade, trots att temperaturen i övrigt hade börjat krypa neråt 5 grader (!). I de stunderna är allt komplett. Bättre än så blir aldrig livet. Det är som om det inte finns några gränser för den värme, kärlek, glädje som flödar i naturen, rakt genom mej.

Det här fick jag dela med min vackra Fling. IN i skogen for vi över stock och sten, där Flingan är i sitt esse. Han kastade på huvudet och ville busa, så jag satt av och släppte lös honom så visade han upp spänstig trav och galopp, men också hans säregna underbara vilja till kontakt och ansvarskännande, hela tiden lyhörd på var jag befinner mej.

Minnet av denna tur bär jag med mej nära hjärtat.

Min bil krånglar så inför veterinärbesiktning av Flingan imorgon fick jag låna bil av mamma & pappa, så vi åkte ut till Brattfors igår....och där hade min farbror & hans sambo hittat en liten övergiven kattunge ovanför verkstaden, den har enligt mina föräldrar skrikit konstant i 2 dagar och de tror att morsan är överkörd (dagen innan hade de hört en misstänkt hård inbromsning bredvid huset så de trodde något djur skulle vara ihjälkört).

Och hallå, Evelinas blödiga hjärta bara skrek - Ta hand om!

Så den här lilla tösen (? inga kulor som man kan känna än i alla fall) fick åka med mej hem.

Tänkte inte direkt efter, för den lilla är ju lite krävande än så länge, lite ensam och övergiven och ledsen, och behöver mat ofta, ofta.

Men det gör inte så mycket, det är sånt här som min själ livnär sej på, att få hjälpa ett djur i nöd.

Inatt låg hon ikopkurad mot min hals och sov, jag har fått rapporter om att jag i sömnen nogsamt har aktat mej för att göra illa henne (var väldigt rädd att jag skulle snurra och klämma ihjäl henne).

Men i alla fall, MYS på hög nivå men liten bebiskatt som bara vill låna värme, närhet och behöver någon som Tar hand om och vårdar.

Tanken är att när Soc´s kattungar väl kommer och börjar öppna ögonen och Soc fått igång mjölkproduktionen på riktigt, så får den här lilla tösen vara med dem. Tills dess är jag surrogatmorsan....

Något namnförslag?

Jag önskar att vi hade haft med kameran så ni hade fått se rörliga bilder på min lilla "vilda" ponny från söndagens tömkörningstur.

Vi begav oss mot Berttjärn. Där bor det hästar! Lejonhjärta är ovan att träffa hästar så här i vardagen.

Och vilket ståhej det vart. De hästarna var nog ovana att få se andra hästar passera gården också så det blev full alert ute i hagen med svansar i vädret, drakblås och span. Lejonhjärta var inte sen att svara genom att göra sej Stor, Stark och Bäst i någon sorts blandning mellan piaff, passage och levader blandat med desperata skrik. "Se här vad stark och tjusig jag är! Titta!". Och tjusig det blev han! Mattehjärtat blir varmt och pumpar lite extra hårt faktiskt.

Men han är lyhörd, det är han, så jag klagar inte. Går mest och fnissar. Inte så konsekvent hingstägare kanske...

På tillbakavägen så kom de andra hästarna lite för nära på andra sidan staketet så han körde ett avgrundsvrål och sedan en spänstig stående kapriol. Ajajabaja, sånt får han inte göra nära jag tömkör. Men rolig ser han ut och låter i alla fall...

Ditåt ska vi fler gånger så det blir lite mer avdramatiserat.