I mängder idag!

Ett besök på csn i stan blev det idag. Bara för att inse att de har semesterstängt. Så jag måste fortsätta bråka med BankID så jag kan göra min ansökan. Sedan granngården för kattströ och saltsten.

Kissemisse är nu instängd i kylrummet igen, hon är högdräktig och ska ha vilken dag som helst. Det är så himla spännande med nya liv på G! Den här gången ska hon dock inte få vandra iväg och föda dem på någon obskyr plats, därav är hon instängd....får se hur stressad hon blir utav det, men förra gången överlevde ju inte ens kattungarna så det får hon faktiskt "ta". Jag tänkte försöka bädda i ordning en riktigt avskild plats därinne, men det är sällan människobäddade platser duger åt katter....hon vet ju bäst själv förstås!

Sedan har jag legat på en filt på gräsmattan och läst om det gudomliga skådandet i Indien medan M klippte gräsmattan. Denna gång med klippaggregatet nerfällt.....;) Så gräsmattan ser ut som värsta golfbanan. Solen värmer fortfarande och jag har njutit av hur den fallit ner på mej genom trädtopparna bakom huset där jag suttit på min filt.

Nu ska vi bege oss ut på en liten körtur med en viss arbetstörstande liten brunaktig ponny innan vi åker in till stan igen.

Är en lyckobringande dag enligt hinduisk tradition. Bá så ni vet, alltså. :)

En tanke vid mina studier, men också något jag & M diskuterade häromdagen. Det här med ögonkontakten, blickar, ögat som talar och uppfattar, hur mycket som kan ligga i den.

Läser om det Gudomliga skådandet inom hinduismen....låter fint va?

Kan inte beskriva det med ord själv, särskilt inte just nu, men här kommer några fina citat ur den bok jag läser just nu...

"Seendet är..en blickens rörelse mot objektet. Blicken vidrör det och erhåller dess form. Beröringen är ytterst den förbindelse genom vilken det synliga låter sig uppfattas. I samband med att ögonen rör vid objektet förmedlas dess inneboende pulserande livskraft."

"...ett sätt att bli delaktig i den betraktade personens eller det betraktade tingets essens och natur."

"Gud är synnerligen synlig, trots att mänskliga varelser inte alltid har tillräckligt förfinad syn för att kunna se."

"När vi ser på ett objekt sträcker vi oss efter det. Med ett osynligt finger rör vi oss genom den rymd som omger oss, vi beger oss till de avlägsna platser där man kan finna ting, beröra dem, fånga dem, undersöka deras ytor, avgränsa dem, utforska deras textur."

Men seendet handlar inte bara om ögonen. Det handlar också om insikt...att se vad det är som manifesterar sig i den fysiska världen, det som finns bakom det som träffar hornhinnan.

Jag tror det är så att vissa har en speciell förmåga att se förbi "skalet". Andra har för bråttom, eller av någon annan anledning missas det som finns inuti.

När man jobbar med hästar, särskilt hästar som bär på sorg, trauman, problem av olika slag, smärta i kroppen, tror jag att det är mycket viktigt att se kärnan. Att ha insikt om vilken häst man egentligen har framför sig.

Men jag hamnar ofta i en paradox där eftersom jag ser den egentlige potentialen och har en sådan "bild" av hästen, men missar hur hästen i verkligheten, just nu, har det och är. Jag kan inte tro annat än att det skapar en frustration hos hästen, jag kände det med Stella och jag känner det med Tjaldur nu....det är en evig balansgång....

Men inspirerande och ger djup till tillvaron!

NU åter till pluggandet.

Längtar redan till nästa år!

Bilden oärligt snodd från ett camp vi hängde i rätt mycket...

Höjdpunkterna rent artistmässigt.

Thåström och Johnossi.

Känslan.

Trycket.

Energin.

Stämningen.

ALLT!

Lite blandade bilder av festival-liv...

En stilstudie på min fantastiska campingstol. Hittade värsta kapet på Rusta ju. 49 kr för en campingstol med mugghållare och allt. Okej, den var i barnstorlek, men ändå, min rumpa rymdes och det är ju det viktigaste?

Kvallan kunde dock diskuteras ;)

Första bilden är från dag 2, ena pinnen i ryggen lossnade - men den var faktiskt fullt sittduglig...sista är lördagkväll, men Martin får agera bildbevis på att den visst funkade att sitta i fortfarande. Så det så!

Mats polare Martin - för övrigt en av de skönaste killar jag träffat, satt och berättade någon historia när vi tyckte att han satt vänd åt fel håll - eftersom det var en massa brudar åt andra hållet. Så då vände han på sej, och fortsatte berätta sin historia, rätt ut i luften, och tja.....vi vred oss av skratt....spana in arschlet!