Bloggfrånvaron.

Jag ska lämna in en hemtenta på söndag och jobbar hysteriskt just nu. Försöker styra in tankar och handlingar enbart på det, fokus, fokus, fokus.

Blir därför på allmänt pissigt humör vilket innebär att jag bara ittar på hästarna i hagen.

Och kan inte skriva blogg för det finns inga ord kvar i händerna när jag sätter mej vid datorn, bara en tom degklump till hjärna.

Men här kommer mina kissemissar Pippi och Buddha på bild! Ljuvliga varelser som ger många leenden och värme i själen!

Pippi får man vara glad om man får med på en bild, vi konstaterade ju redan för några veckor sedan att hon inte GÅR att fota för hon är inte stilla tillräckligt många sekunder för att kunna få mer än en svans på bild (trots att han är beredd). Så de här bilderna får duga!

Jag har suktat lite över sommar-rean på Plantagen. Kommer behöva lite krukor och grejer om jag ska plantera om växter här som borde planteras om. Och idag tänkte jag att det fick bli en liten reward för att jag suttit så duktigt och pluggat på Bibblan i några timmar, så tog en svängom Plantagen och shoppade loss ;)

Det här är alltså dagens skörd, dagens fynd(?) - 415 penningar för alltihop. Det är alltså 4 små svarta krukor med söta suckulenter, en fiiiin orkidée med en orkidéekruka och så 10 krukor utöver det. Alla är helt i min smak...Shopping-lycka för Ceridwen. Rea...

Känner att det blir mycket låt-texter just nu. Får skämmes lite, men musiken betyder mycket för mej, och det finns en (många) låtar för varje känsla man känner ju. Och där finns liksom hela registret, inte bara texten, det är hela känslan bakom och själva musiken....

Har blåsor under fötterna och känner att jag har någon sorts fastefrid i kroppen av att inte ha ätit ordentligt på hela dagen och sedan tömköra lilla plutten 7 km, Mats hade Tjaldur i snöre så vi var hela familjen i skogen :p. Funderar kring det där med askes, dvs självsvält och självplågeri som ett medel att nå frälsning. Nu när jag slut i kroppen och slut i knoppen, men på ett otroligt skönt sätt - ni vet de berömda endorfinerna som sätter lös vid fysisk ansträngning, satte mej vid datorn och satte igång den youtube-film som var sparad uppe i ett fönster sedan innan - Everything med Lifehouse, så känner jag bara genom varenda por i kroppen vad den här låten betyder för mej. Jag tror mitt fysiska tillstånd adderade på upplevelsen av låten, kanske på grund av "självsvälten"?

(nej jag försöker inte svälta mej själv, men jag kanske har lite konstiga matvanor ibland)

Därför tillägnas den här låttexten mina hästar....jag tror faktiskt en del andra hästfolk som har hästeriet som livselixir, som the very essense av ens varande, kan identifiera sej och förstå också....visst kan det handla om passionen i en relation, men det är svårt och känsligt, för många hästmänniskor så är nog passionen för hästarna nästan ännu starkare än för andra människor. Det är inte så konstigt, hästar är väldigt speciella djur, om man är intresserad av vad de har att dela med sej av.

Nu, slutflummat.

"Find Me Here
Speak To Me
I want to feel you
I need to hear you
You are the light
That's leading me
To the place where I find peace again.

You are the strength, that keeps me walking.
You are the hope, that keeps me trusting.
You are the light to my soul.
You are my purpose...you're everything.

How can I stand here with you and not be moved by you?
Would you tell me how could it be any better than this?

You calm the storms, and you give me rest.
You hold me in your hands, you won't let me fall.
You steal my heart, and you take my breath away.
Would you take me in? Take me deeper now?

Cause you're all I want, You're all I need
You're everything,everything"

(lite olagligt klippt och skuret)

Karin du frågade om flytten, jag har helt glömt av att svara.

Jo jag måste flytta. Är ju slut mellan mej och Gustav och jag kan inte bo kvar här i Fällforsån ensam. Har inte ekonomi och praktiskt kunnande nog för det liksom. Så föräldrarna ska sälja det här stället.

Var vi ska ta vägen har jag ingen aning om just nu! Det finns ett ställe i en grannby "hemma" (i min hemby, där mina föräldrar bor) som dom ska lägga bud på, och där SKULLE jag kunna bo med mina hästar...det är lite gammalt och skruttigt och behöver ne del renovering, och vad gäller hästarna blir det nog lite primitivt (men inte så mycket värre än här :D ).

Om det inte blir att jag (och djuren) flyttar dit så måste jag hitta stallplats runt Umeå för TJaldur och Lejonhjärta, och så boende åt mej själv också. Gah, SVÅRT att förlika mej med den tanken, hästarna måste ju få det bra ändå....

Behövde nog krascha lite igår. Känner mej glad idag, in på själen. Inte upprymd glädje kanske men bara en lättnad, en lugn glad känsla.

Klippt och skuret ur Long nights - Eddie Vedder

"Long nights allow me to feel...
I'm falling...I am falling
The lights go out
Let me feel
I'm falling
I am falling safely to the ground"

Men har lite panik över min hemtenta, och studielitteratur som jag saknar, och sånt. Men det fixar sej...eller så inte, men det ser vi.

Läser om Mahayana-buddhism.

En tanke att leka med, kan det vara så att den värld vi tror är solid, fast och beständig, allt det materiella vi ser framför oss - bara är en dröm, en spegelbild, ett eko, en återspegling. En illusion?

Vad är sant och inte?

Kraschade lite ikväll. Men landade mjukt....

Det börjar sjunka in, flytt, att ta sitt pick och pack och skapa ett nytt hem.

Jag älskar det här stället...har många sköna, goda minnen här...drömmen, längtan efter något som både funnits och inte funnits här, känslan av mycket andningsutrymme och luft, yta, den saknad och sorgen som blir (tänk att det finns lidande i vetskapen om att det kommer lidande i framtiden)...orkar inte riktigt hålla ihop livet, och då behövs nästan inget, bara en förstörd förväntan, för att tippas över kanten, orkar inte, vill bara låta allt strömma ut och lämna kroppen, rädslan, oron...vill hålla kvar i saker som inte kan hållas kvar utan att kvävas...många måsten, övermäktigt för mej att sortera upp bland dem, snälla ge mej ork(?)...

Och nu ligger katten i famnen och kurrar och sover. En sån härlig inställning till livet, att kunna njuta, när som helst, bara vara, bara sluta ögonen och befinna sej mitt i njutningen, utan rädsla att den ska ta slut, en tanke på allt annat som "skuggar", bara uppfyllas av glädjen och den sköna känslan av att vara, att vara älskad och att älska - det kan man lära av en katt.

Några av kattungarna fastnade på bild häromdagen. Vackra lilla Karma är en riktig liten fotomodell, en av de tuffare i hela gruppen faktiskt, det syns på bilderna - hon är med på alla bra ;). Fantastiskt söta är de förstås allihop.