Flingo har flyttat till en ny ägare.

*gråta en skvätt*

Tog in min svarta vackra häst för sista gången och hoppade upp barbacka. Skrittade iväg mot solen som stod lågt mitt framför oss. Det var helt magiskt. Den upplevelsen är närmelsevis religiös, tror jag. Jag blir fylld av beundran, fascination, energi, glädje och lugn av att se det sprakande, vackra spektaklet runtom mej, men inte bara se det utan delta i det, vara en del av det, sitta på en varm hästrygg som rör sej mot solen med mjuka gungiga steg. Lukterna av diverse blommande växter, luften som känns ren och len i lungorna i varje andetag. Solen värmde som tusan på mina kinder där jag satt och blundade, trots att temperaturen i övrigt hade börjat krypa neråt 5 grader (!). I de stunderna är allt komplett. Bättre än så blir aldrig livet. Det är som om det inte finns några gränser för den värme, kärlek, glädje som flödar i naturen, rakt genom mej.

Det här fick jag dela med min vackra Fling. IN i skogen for vi över stock och sten, där Flingan är i sitt esse. Han kastade på huvudet och ville busa, så jag satt av och släppte lös honom så visade han upp spänstig trav och galopp, men också hans säregna underbara vilja till kontakt och ansvarskännande, hela tiden lyhörd på var jag befinner mej.

Minnet av denna tur bär jag med mej nära hjärtat.

Min bil krånglar så inför veterinärbesiktning av Flingan imorgon fick jag låna bil av mamma & pappa, så vi åkte ut till Brattfors igår....och där hade min farbror & hans sambo hittat en liten övergiven kattunge ovanför verkstaden, den har enligt mina föräldrar skrikit konstant i 2 dagar och de tror att morsan är överkörd (dagen innan hade de hört en misstänkt hård inbromsning bredvid huset så de trodde något djur skulle vara ihjälkört).

Och hallå, Evelinas blödiga hjärta bara skrek - Ta hand om!

Så den här lilla tösen (? inga kulor som man kan känna än i alla fall) fick åka med mej hem.

Tänkte inte direkt efter, för den lilla är ju lite krävande än så länge, lite ensam och övergiven och ledsen, och behöver mat ofta, ofta.

Men det gör inte så mycket, det är sånt här som min själ livnär sej på, att få hjälpa ett djur i nöd.

Inatt låg hon ikopkurad mot min hals och sov, jag har fått rapporter om att jag i sömnen nogsamt har aktat mej för att göra illa henne (var väldigt rädd att jag skulle snurra och klämma ihjäl henne).

Men i alla fall, MYS på hög nivå men liten bebiskatt som bara vill låna värme, närhet och behöver någon som Tar hand om och vårdar.

Tanken är att när Soc´s kattungar väl kommer och börjar öppna ögonen och Soc fått igång mjölkproduktionen på riktigt, så får den här lilla tösen vara med dem. Tills dess är jag surrogatmorsan....

Något namnförslag?

Jag önskar att vi hade haft med kameran så ni hade fått se rörliga bilder på min lilla "vilda" ponny från söndagens tömkörningstur.

Vi begav oss mot Berttjärn. Där bor det hästar! Lejonhjärta är ovan att träffa hästar så här i vardagen.

Och vilket ståhej det vart. De hästarna var nog ovana att få se andra hästar passera gården också så det blev full alert ute i hagen med svansar i vädret, drakblås och span. Lejonhjärta var inte sen att svara genom att göra sej Stor, Stark och Bäst i någon sorts blandning mellan piaff, passage och levader blandat med desperata skrik. "Se här vad stark och tjusig jag är! Titta!". Och tjusig det blev han! Mattehjärtat blir varmt och pumpar lite extra hårt faktiskt.

Men han är lyhörd, det är han, så jag klagar inte. Går mest och fnissar. Inte så konsekvent hingstägare kanske...

På tillbakavägen så kom de andra hästarna lite för nära på andra sidan staketet så han körde ett avgrundsvrål och sedan en spänstig stående kapriol. Ajajabaja, sånt får han inte göra nära jag tömkör. Men rolig ser han ut och låter i alla fall...

Ditåt ska vi fler gånger så det blir lite mer avdramatiserat.

När jag kom hem från stan efter att ha suttit med en föreläsning och läst lite i en av böckerna till kursen i M´s mammas lägenhet, och mest känt lite smått panik över att sitta i en varm och instängd lägenhet mitt inne i stan....så åkte jag ut och la mej en stund på gräsmattan på en filt. Hade boken med mej men somnade snart och vaknade efter kanske 20 min med ett helt annat lugn, harmoni, energi inombords. Det är så här man ska bo.

Jag & Tjaldur gick på promenix ikväll. Helt ny väg för Tjaldurs del, och han tyckte det var otroligt spännande med gårdar, hästar, kor och annat oknytt. Har en mycket skön känsla i kroppen nu. Otroligt vackert ute i skogen och GOTT luktar det också, på riktigt alltså.

Jag älskar solen helt enkelt!

Och Tjaldur är en särdeles speciell och härlig liten häst.

Jag är lite småstolt ändå. Fick reda på häromdagen att min lille plutt, som jag "var med" och producerade och ägde fram till 1,5 års ålder, Rigofux, har kvalat. Han är bara 3 och ser så här ståtlig ut! Det känns jättebra att det verkar gå bra för dem.

Med Lejonhjärta blev en liten energikick och inspirationskälla. Han jobbade på flitigt och med glädje och vi tog de första "längre" galopperna i vagn, och vilken känsla! Tänk att han för 2½ år sedan kom till mej som liten luden boll med alldeles för stora öron och lika mycket päls som kropp? Nu sitter jag där i vagnen och flyter fram i galopp. Det går inte att beskriva.