Idag känner jag mej ynklig som tusan. Har såna dagar lite nu och då, men tillåter mej att känna mej liten och svag, det är såna känslor jag inte bara kan mala på "förbi" och strunta i, utan måste tillåta att finnas, men inte fästa för stor vikt vid. Den är bara temporär och kommer försvinna. 

Haft en väldigt bra men också lugn helg. Jag behövde verkligen detta, lite mer trygga, inte så sociala, i helgen. Igår satte vi typ 45 trästolp i skogen ovanför huset. Det låter kanske inte så drygt eller jobbigt men när man provat spetta typ 40 gånger och stött i endera sten eller bjässerötter, handlederna värker, så är det lätt att tappa modet. Men vi satte faktiskt alla stolpar som fanns på gården, nu måste beställas fler....

Och jag sitter här i mitt nya sovrum och kollar ut genom fönstret där den blivande hagen växer fram. Det är blixtrande vackra färger bland lövslyet och de höga tallarna som skapar en härlig vy mot himlavalvet, och jag känner tilltron, sådär i vinter när jag vaknar och det är mörkt ute, men jag har mina favvohästar precis utanför fönstret...Så VÄRT lite handledsvärk :-)

Hästarna rördes på igår, Tjaldur fick öva lite kroppsmedvetenhet på en pall (som blev över när vi tagit all stolp som låg på den) och Lejonhjärta provade jag långa tyglar. Hjärtat sprudlar av energi och ledsnade till slut och tyckte "Kom igen, lite FART va?!", skakar på huvudet och är allmänt "stojig" till sinnes. Det är svårt att få något vettigt gjort då. Han behöver få röra på sej lite "mer".