Nu har iv varit hos veterinären med Lejonhjärta. Den där bulan på låret har inte gett med sig och till slut blev jag nervöser och tyckte att, jamen då åker vi väl till veterinären. Men det var det kvickaste veterinärbesök jag varit med om, vi var inte där mer än 10 minuter. Konstaterar att det måste ha blivit en rejäl blödning, därav bulan, och nu när det känns som en liten hård knöl så har blodet så att säga "samlats ihop och koncentrerats". Hon bedömde att han var helt haltfri så det är bara att röra litegrann på honom och gärna hålla bakdelen varm och massera med liniment. Precis som jag gjort hittills alltså, blir lite mer ET nu framöver och så arnika och täcke.

Även fast hon inte sa något som jag inte redan visste, så känns det jätteskönt. Jag tycker så grymt mycket om denna lilla ponny! Hon sa flera gånger att han var en riktigt fin liten hingst :D Lastningen går sådär, han är envis som synden och måste "tryckas" in meddelst placering och hästkänsla (jag "fjärrstyr" Mats :-) ), men in kommer han alltid efter kanske högst 5 minuter (?) och han åker jättebra.

Tjaldur stannade kvar bra i hagen också, så det är ju skönt att veta, att han kan vara ensam i några timmar utan att ta sej friheter.

Nu är jag dödstrött, får inte sova ordentligt på grund av urinvägsinfektionen. :-( Vaknar kallsvettig och ont-kissnödig ungefär varannan-var tredje timme. Men jag lyder fortfarande läkaren, och väntar med att ta ut medicin. Men när kroppen ska bekämpa infektionen själv så blir man så förbaskat TRÖTT utöver sömnsvårigheterna.

Nu är det snart första anatomilektionen på den roliga delen, idag nedre extremitetens leder och skelett :-D. Hittills har vi jobbat med sjukgymnastikens historia och yrkesroll, samt celler och vävnader. Visst har det varit kul, det är en lagom inkörsport och jag blir väldigt inspirerad, känner att ja, jag vill veta mer-mer-mer. Men det är ju rörelseapparaten man vill dyka rätt ner i och nörda loss totalt på......:-)

Angående bilderna, jo jag har bara utrymme för 100 bilder här på bloggen. Skittråkigt. Kommer flytta bloggen till min egen domän så fort jag ordnat till den så jag kan lägga upp på den. Det blev i alla fall http://www.evis-equilibrium.se/ rekommenderar att man lägger till den i favoriter på grund av det lite "krångliga" namnet. Men jag är nöjd ändå, för kännedom så betyder equilibrium jämvikt och är enligt mej en rolig sammansättning av equi som ju kan betyda häst, och librium som kan betyda frihet.

Jag har ju stökat på en massa här hemma i flera veckor. Det har inte varit så synliga och tydliga förändringar, men för mej har det betytt massor. Äntligen börjar jag känna att det här är mitt hem, där min själ, mitt sinne, min kropp kan känna sej trygg och hemma. Sakta men säkert.... Nu börjar fantasin kunna flöda för hur jag vill göra de stora förändringarna, tapeter, målning, och sånt...

Min blogg är full med bilder.

Iofs gör det inget för jag kan ändå inte utan att krascha tålamodet, ladda över bilder från minneskortet till datorn, för det går otroligt segt.

Inte bra!

Kanske borde försöka kicka igång min egen hemsida nu då, så får jag ju obegränsat med plats?

Den här veckan har hållit igång blodcirkulationen :p. Måndag var inskrivning, sedan sprang jag & Mats för andra gången, jobbade Tjaldur på långa tyglar. Tisdag var heldag i skolan med rolig inspark på eftermiddag och sedan fest på kvällen. Vilka underbara idéer de haft, för att lura oss lättlurade nybörjare....jag kan fortfarande sitta och le lite åt Per-Elvis Costa. :) Onsdag började anatomikursen med medicinsk terminologi och man blev inslussad i det här anatomiska latinska tänket med en väldig fart. Jag gillar det, min nördhjärna vaknade till liv och det ger någon sorts konstig tillfredsställelse att väcka gammal "kunskap" till liv igen. Sedan lunch hos Anette och dröjde kvar lite extra länge hos henne och sov i soffan både ensam och sedan också med Mats, väldigt osocialt men shit vad trött jag varit. Sedan jobb med Tjaldur på kvällen på långa tyglar. Idag torsdag har det varit halvdag igen men nu med sjukgymnastens yrkesroll och historik. Sprang igen med Mats och ökade sträckan, så jag känner mej jävligt duktig men också rätt SLUT. En underbar trötthet. Kom sedan hem och sitter här nu och läser ikapp i lite bloggar och annat... Imorgon hoppas jag orka med att få en del gjort, det är "inläsning" så är ledig och hoppas på fint väder för en härlig långispromis med Tjalduringen. Fick ett litet anfall igår av tandagnissel, gråt och frustration, situationen kändes mej övermäktig, att bo här ensam och ha allt ansvar för hela den här gården och alla djuren, ensam. Men ikväll känns det värt, så JÄVLA VÄRT. Älskar det här stället....och djuren, naturen och huset och allting.

Nu tänker jag bädda ner mej i sängen tillsammans med katter och ett kompendium om sjukgymnastens historik....det blir bra sömnpiller för ikväll, inte för att det behövs, som sagt, en härlig trötthet har jag i kroppen. Imorgon är en ny härlig dag som jag ser fram emot med tillförsikt!

Fylls nu också av en stor tacksamhet till människor jag har i min närhet, Min älskling som tar han om mej, så självklart att jag kanske lätt missar de där grejerna och tar dem för givet? Precis som jag själv känner att jag klagar över, att bli tagen för givet, men jag faller nog i fällan själv. En viktig aha...

NU! Sängen...

Idag var det inskrivning på sjukgymnast. Bara ett par timmar av info, rundvandring och så. Nu börjar jag inse att lekskolan är över, och allvaret börjar....och då kommer tvivlet på om jag klarar det? Så larvigt egentligen, det handlar ju om inställning från första början.

Är i alla fall slut i huvudet efter några dagar då jag fått mycket uträttat rent praktiskt, såna saker som jag annars skjuter på tills det blir helt ohållbart....fast jag skjuter fortfarande på en del grejer, bland annat min bil som behöver verkstadsvård och däckbyte....men hursomhelst har jag ordnat ikapp med en del annat och det känns Gott på något vis att känna att jag kan ha kontrollen över mitt liv, allt det praktiska, jag behöver inte nödvändigtvis ha någon som fixar det åt mej...

Igår var det en sån fin dag. Jag staplade ved tills svetten rann. Och sedan planterade jag om blommor. Är så himla nöjd, njuter av de fina krukorna och omarrangemanget av blommor i fönstren...men planerar genast vidare.

Har joggat med M ett par gånger nu. Behöver någon som peppar, för det där med springning är inte helt min grej. Men så skönt ändå efteråt och det är tillfredsställande att ta tag i det där för att komma i bättre form och må bättre. Dessutom känner jag att den här nattens sömn kommer bli brutalt härlig, på grund av springandet tidigare ikväll, det blir en otroligt skön trötthet i kroppen.

Vad som hände med Indra häromdagen ska jag skriva om också, men NU måste jag pallra mej i säng tillsammans med min Paulo Coelho bok...och en kurrande liten grå-vit katt <3

Jag kan inte rå för det men tårarna rinner när jag läser texten och hör den här låten. En tankeställare till alla oss som väljer att ha djur. Som i grund och botten har fria själar... 

"Jag hittade fågeln, vid brunnen på gården
En rytande förvinterkväll
Den låg där på marken, med obrukbar vinge
Och med ögonen blanka av skräck
Jag slöt mina händer försiktigt runt kroppen
Och förde den in i mitt hus
Den åt och den drack, och den sov hela natten
Framför brasan tills elden brann ut

I gryningen vakna jag till av att fågeln
Hade tagit sej upp på mitt bröst
Där satt den och sjöng dom mest ljuvliga toner
Med sin rena och glasklara röst
Och tonerna fyllde mitt ödsliga hus
Till dom mest avlägsna vinklar och vrår
Sången gjorde mej glad, och mitt sinne blev ljust
För jag visste att nu var vi två

Jag köpte min fågel en gyllene bur
Och ställde den mitt på mitt bord
Den var med när jag skrev, den var med när jag åt
Och den var också med när jag sov
Jag prata med fågeln, jag spela för fågeln
Och den blev som en kär gammal vän
Och i mina stunder av sorg och förtvivlan
Så sjöng den mej lycklig igen

Med fågeln i huset var min ensamhet över
Och snart kände jag livslust igen
Så jag bjöd hem till fest, och jag bjöd hem till dans
Och vännerna fyllde mitt hem
Vi satt hela nätter och pratade minnen
Ibland ända tills det blev ljust...
Och fågeln satt med oss, hur sent det än blev
Tills den somnade in i sin bur

Och månader kom, och månader gick
Och snart hade sommarn blitt höst
Och fågeln blev tystare för varje dag
Tills den slutligen miste sin röst
Den satt i sin bur och såg ut genom fönstret
Mot en himmel så blytung och grå
Och först i oktober förstod jag till sist
Vad den satt där och kikade på

Mot skyarna såg man dom flyga på led
På väg mot sitt riktiga hem
Dom reste på instinkt, dom följde dom lagar
Naturen så klokt har bestämt
Jag såg på min fågel, som satt där på bordet
Så fjättrad och sorgsen och tyst
Så jag öppnade fönstret, och jag öppnade buren
Och jag såg hur min fågel flög ut

Det går emot vår, snart ska träden slå ut
Nu är mörkret och kylan förbi
Jag går runt i min trägård och sneglar mot himlen
För jag vet att snart kommer dom hit
Och jag tror just en av dom kommer att göra
En extra sväng över mitt hem
Om så blott för att visa sin uppskattning över
Att få leva i frihet igen"

http://www.youtube.com/watch?v=OoWeo-OBKGQ

Hundöron....mina böcker är inget som är tänkt att vandra vidare. Jag har för vana att skriva saker i dem, när jag bara kommer på något som behöver skrivas ner...mycket kludd och grejer kan det bli. Och ändå oftare brukar jag vika ett litet hundöra, på sidor där jag känner att något lite extra "profound" har blivit skrivet. I vissa böcker blir det mer hundöron än i andra...

Det senaste i boken jag läser just nu rör detta citat;

"Gud finns i allting omkring oss och ska förnimmas och upplevas..."

Gud ska inte teoretiseras och bli till logiska problem som ska förklaras med ord. Jag tror möjligtvis inte på samma Gud som menas i texten - men jag undrar jag - men jag förstår helt och fullt vad som menas.

Ett annat citat....som jag känner igen så väl från ett par andra böcker jag har, som är något helt annat, det handlar helt enkelt om behandlingsterapier och träning på olika sätt, men ändå vilka likheter...

"När du gör en rutinmässig sak på ett annat sätt låter du en ny människa växa inom dig."

Ett tredje citat;

"När man reser får man handgripligen vara med om att födas på nytt. Man hamnar i helt nya situationer, dagarna går långsammare och oftast förstår man inte språket som folk talar. Precis som ett barn som just har kommit ut ur sin mammas mage."

Boken manar till en massa eftertanke hos mej.

Mmmmm Njuter gör jag faktiskt.

Min uppdatering med bilder från städning och röjning kommer imorgon. Jag har varit riktigt redig idag.

Slängde ju in skurborsten i tvättmaskinen. Tjopytt, den var rätt förstörd nu. Suck. Det stod att man kunde tvätta dom i 60 grader... Jaja, får bli ett inköp idag då!