Jag kan inte rå för det men tårarna rinner när jag läser texten och hör den här låten. En tankeställare till alla oss som väljer att ha djur. Som i grund och botten har fria själar... 

"Jag hittade fågeln, vid brunnen på gården
En rytande förvinterkväll
Den låg där på marken, med obrukbar vinge
Och med ögonen blanka av skräck
Jag slöt mina händer försiktigt runt kroppen
Och förde den in i mitt hus
Den åt och den drack, och den sov hela natten
Framför brasan tills elden brann ut

I gryningen vakna jag till av att fågeln
Hade tagit sej upp på mitt bröst
Där satt den och sjöng dom mest ljuvliga toner
Med sin rena och glasklara röst
Och tonerna fyllde mitt ödsliga hus
Till dom mest avlägsna vinklar och vrår
Sången gjorde mej glad, och mitt sinne blev ljust
För jag visste att nu var vi två

Jag köpte min fågel en gyllene bur
Och ställde den mitt på mitt bord
Den var med när jag skrev, den var med när jag åt
Och den var också med när jag sov
Jag prata med fågeln, jag spela för fågeln
Och den blev som en kär gammal vän
Och i mina stunder av sorg och förtvivlan
Så sjöng den mej lycklig igen

Med fågeln i huset var min ensamhet över
Och snart kände jag livslust igen
Så jag bjöd hem till fest, och jag bjöd hem till dans
Och vännerna fyllde mitt hem
Vi satt hela nätter och pratade minnen
Ibland ända tills det blev ljust...
Och fågeln satt med oss, hur sent det än blev
Tills den somnade in i sin bur

Och månader kom, och månader gick
Och snart hade sommarn blitt höst
Och fågeln blev tystare för varje dag
Tills den slutligen miste sin röst
Den satt i sin bur och såg ut genom fönstret
Mot en himmel så blytung och grå
Och först i oktober förstod jag till sist
Vad den satt där och kikade på

Mot skyarna såg man dom flyga på led
På väg mot sitt riktiga hem
Dom reste på instinkt, dom följde dom lagar
Naturen så klokt har bestämt
Jag såg på min fågel, som satt där på bordet
Så fjättrad och sorgsen och tyst
Så jag öppnade fönstret, och jag öppnade buren
Och jag såg hur min fågel flög ut

Det går emot vår, snart ska träden slå ut
Nu är mörkret och kylan förbi
Jag går runt i min trägård och sneglar mot himlen
För jag vet att snart kommer dom hit
Och jag tror just en av dom kommer att göra
En extra sväng över mitt hem
Om så blott för att visa sin uppskattning över
Att få leva i frihet igen"

http://www.youtube.com/watch?v=OoWeo-OBKGQ

Hundöron....mina böcker är inget som är tänkt att vandra vidare. Jag har för vana att skriva saker i dem, när jag bara kommer på något som behöver skrivas ner...mycket kludd och grejer kan det bli. Och ändå oftare brukar jag vika ett litet hundöra, på sidor där jag känner att något lite extra "profound" har blivit skrivet. I vissa böcker blir det mer hundöron än i andra...

Det senaste i boken jag läser just nu rör detta citat;

"Gud finns i allting omkring oss och ska förnimmas och upplevas..."

Gud ska inte teoretiseras och bli till logiska problem som ska förklaras med ord. Jag tror möjligtvis inte på samma Gud som menas i texten - men jag undrar jag - men jag förstår helt och fullt vad som menas.

Ett annat citat....som jag känner igen så väl från ett par andra böcker jag har, som är något helt annat, det handlar helt enkelt om behandlingsterapier och träning på olika sätt, men ändå vilka likheter...

"När du gör en rutinmässig sak på ett annat sätt låter du en ny människa växa inom dig."

Ett tredje citat;

"När man reser får man handgripligen vara med om att födas på nytt. Man hamnar i helt nya situationer, dagarna går långsammare och oftast förstår man inte språket som folk talar. Precis som ett barn som just har kommit ut ur sin mammas mage."

Boken manar till en massa eftertanke hos mej.

Mmmmm Njuter gör jag faktiskt.

Min uppdatering med bilder från städning och röjning kommer imorgon. Jag har varit riktigt redig idag.