En riktig järnlady till Skogsbagge. (Gotlandsrussen kallas också Skogsbaggar)

Hon är 25 år och har klämt fram 19 föl och är ELIT-premierad. Imponerande rad av föl. Hon har levt lite halvt vild på Lojsta hed på Gotland sedan hon var föl. En riktig kulturskatt, faktiskt!

Man kan tro att vi är ett tvåmans-hushåll.

Men egentligen har vi misstänkt ett längre tag att vi inte är ensamma om att ha detta hus som hem...

Det tisslas och tasslas.

Både i väggar och i taket.

Gnag, rassel av små ben.

Eftersom Gustav är allergisk kan tyvärr inte min mästar-mus-mördar-kissemiss hjälpa till här inomhus. Hon gör ett dunderjobb ute i lagårn (återkommer till det) men härinne är det svårare.

Men i fredags så var det inte längre bara i väggarna som vi var medvetna om dem...en liten äckel-mus rasslade nämligen tvärs över köksgolvet när jag satt på en pall och halvslumrade medan vovvarna åt sitt morgonfoder.

Yuäck!

Så det inköptes musfällor och placerades ut...inom ett dygn hade vi dödat tre stycken :o

Och i onsdagskväll så rasslade det runt en mus på köksgolvet igen. Gustav ropade på mej och jag kom in och såg hur den "försvann" in bakom köpmandisken. Och där verkligen försvann den. Gustav tyckte ju vi skulle ta död på den. Men hey, de där äckeldjuren kan ju ta sej varsomhelst?! Vi drog fram bänken och kollade överallt, men såg den inte. Men så rasslade det till och den kom farande över golvet igen - Gustav skrämde den så jag hann slänga åt honom en telefonkatalog som han sedan kastade på lille mus...som blev så rädd att han spelade död med svansen utstickande under frysen...när vi drog fram honom så sprattlade han liksom till och sprang in dit igen.

Sedan dess har vi inte sett någon mus i någon fälla.

Bläk! Vill ha död på dem, vill INTE träffa på någon mus i badrummet, i skafferiet eller ja, varsomhelst...

Nåväl, vi fortsätter med vårat War on Mice!

Hursomeheslt - kissemissan är numer instängd i kylrummet med värmeelementen. Hon trivs ypperligt, precis som alla katter så är hon en mästare på att njuta - där finns ju mat, värme och mysiga sovplatser = som ett himmelrike för en katt (Ta inspiration av deras sätt att njuta av de enklaste - men också mest självklart glädjebringande - sakerna!)..men ikväll så puttade jag ut henne en stund för att hon skulle liksom få se något annat än de fyra väggarna.

Och en timme senare hittarj ag henne inne i ligghallen sittandes med en mus i käften...knaster lät det när hon tuggade i sej huvudet.

 Heja misse-Soc! Hon är ju fan överlägsen! Bäst! En mycket god bundsförvant i vårat krig....

Judy and the Dream of Horses av Belle and Sebastian

Myror i brallorna, rastlöshet. 

Drömmar om hästar, om frihet.

Papegojor på axlarna som pratar istället för mej, förbannad masker.

Ren och skär glädje, kan jag uppleva lite nu och då.

Som till exempel på ridturen denna kväll. Satt på Flingan och hade Tjaldur med lös. Tjaldur är en sådan liten spelevink med en liten räv bakom varje öra och med mycket bus och brall i kroppen. Det är underbart när han leker i snön, rör sej spänstigt, med glädje. Flingan är en gentleman som tar hand om mej där på hans rygg, när man känner sej lite spröd, ömklig och liten. Jag blir så tacksam att jag kan tillåta mina hästar den sortens frihet på ridturerna, att gå med helt lösa.

Ägnar en tanke åt att - att djur i balans (som mår bra :D ) lever exakt precis här och nu. Tjaldur bryr sej inte om vad som hände i går, han håller inte kvar i det förflutna och vägrar släppa det som hänt där. Han oroar sej inte för vad som ska hända i framtiden. Han bara är, upplever. Han är egentligen en ganska sorglig kille som har varit med om så mycket dåligt, men i de där lägena så är allt det helt borta, han rör sej, i balans, med spänst, glädje, precis som ett oskuldsfullt barn som ännu har hela sitt liv framför sej, som ser på livet med helt ofärgade glasögon. I de stunderna är vi åter igen som ett oskrivet blad, helt blanka. Vi ser det som är, vi befinner oss precis där vi är. På det viset får man ut mest av upplevelsen här och nu. Det är vad mina hästar delar med sej av till mej. För en stund får man känna sej ett med allting, en tillhörighet som slår allt annat. Det är andlighet för mej.

Jag & Gustav var extramatte & husse åt två yrväder i helgen. Morsfarsen skulle iväg och provdricka whiskey i Mackmyra och behövde därför ha någon som kunde vakta Milton och Pirre.

De drar liksom itne som virvelvindar med fart, fläkt, stort behov av någon sorts stimulans - både hjärngympa och fysisk rörelse, massa bus och glädje.

Men när de åkte tillbaka med mor på måndagmorgon så pustade vi liksom ut här. Tänk vad lyckligt lottade vi är som har Minna. Hon är liksom så lagom på alla sätt och vis. Visst är det fart även på henne, men vid rätt tillfällen - det är liksom MIN rytm som dikterar hennes bus....inte tvärtom :D

Lördagen ägnades åt julpyntshoppande och så lite julpyntande här hemma. Det blev så jädra fint och jag längtar tills vi fått in våran första egna gran, och jag får pynta den med...svart och silver är temat. Jag njuter av att känna den där inre glöden, kreativiteten. Den har liksom slumrat ett tag nu. Alldeles för långt tag.