Ren och skär glädje, kan jag uppleva lite nu och då.

Som till exempel på ridturen denna kväll. Satt på Flingan och hade Tjaldur med lös. Tjaldur är en sådan liten spelevink med en liten räv bakom varje öra och med mycket bus och brall i kroppen. Det är underbart när han leker i snön, rör sej spänstigt, med glädje. Flingan är en gentleman som tar hand om mej där på hans rygg, när man känner sej lite spröd, ömklig och liten. Jag blir så tacksam att jag kan tillåta mina hästar den sortens frihet på ridturerna, att gå med helt lösa.

Ägnar en tanke åt att - att djur i balans (som mår bra :D ) lever exakt precis här och nu. Tjaldur bryr sej inte om vad som hände i går, han håller inte kvar i det förflutna och vägrar släppa det som hänt där. Han oroar sej inte för vad som ska hända i framtiden. Han bara är, upplever. Han är egentligen en ganska sorglig kille som har varit med om så mycket dåligt, men i de där lägena så är allt det helt borta, han rör sej, i balans, med spänst, glädje, precis som ett oskuldsfullt barn som ännu har hela sitt liv framför sej, som ser på livet med helt ofärgade glasögon. I de stunderna är vi åter igen som ett oskrivet blad, helt blanka. Vi ser det som är, vi befinner oss precis där vi är. På det viset får man ut mest av upplevelsen här och nu. Det är vad mina hästar delar med sej av till mej. För en stund får man känna sej ett med allting, en tillhörighet som slår allt annat. Det är andlighet för mej.