Jag & Flingan var på en härlig tur ikväll. Häromveckan gick jag & Gustav & Minna till fots en lång promenad då vi letade oss längs ån. Idag tänkte jag prova till häst. Det finns inget bättre sätt att upptäcka och utforska naturen, än till häst. Jag får erkänna att jag känner mej som ett barn, det är så spännande... En bit kändes det som om vi var på vildmarksafari då det var riktigt klurigt att ta sej fram.  En bäver har gått bärsärkagång på en bit och fällt björk efter björk efter björk. Det ser för roligt ut, mycket imponerande, vissa av björkarna är kolossalt enorma! Och Flingan & jag fick fundera en hel del på hur vi skulle göra för att ta oss förbi, över och under "plockepinnet" på smidigt sätt. Sedan fortsatte äventyret när vi försökte ta oss fram genom trollskogen. Otroligt vackert, solen sken starkt, och det var som trollskog tagen ur en John Bauer-målning. Vi tog oss en bra bit mot Flurkmark & någon dag då vi har mer tid, blir det en riktig långtur... 

Nu kan jag knyta ihop säcken för ridning även på denna sida ån, med hjälp av eniro (jag vill ha en GPS!!!!! Kan någon skänka mej lite pengar för en??) så kan jag knyta ihop och se hur vägarna möter varandra, och tänk vilket nät av vägar som går från den ena byn till den andra. Jag kan rida i flera dagar om jag vill :-) Tänk vad fantastiskt att bo i ett sånt här vackert land....med allemansrätten & ett rikt djurliv och alla andra "privelegier".... 

På tillbakavägen såg jag en råbock på en av de nästan igenväxta åkrarna längs ån, den iakttog oss vaksamt, jag kände hans ögon på oss på långt avstånd, Flingan såg den först då den försvann iväg med sina vackra skutt.

Jag är otroligt tacksam att få leva så här.